OCULAR (CD PORTRÄTT)

CHAMBER SOUND/CSCD08038/CDA

Bo Pettersson, basklarinett; Mats Persson, piano / Musica Vitae Stråkorkester; Marinens Musikkår; Dir: Niklas Willén / Musica Vitae Stråkorkester; Ragnar Arnberg, klarinett och basklarinett; Philip Foster, valthorn; Sebastian Wagner, fagott och kontrafagott; Dir: Thomas Liljeholm / Aniara Stråkkvartett / Stockholms Saxofonkvartett

Först ut är titelspåret ”Ocular”  för piano och basklarinett som inleder starkt med att pressa upp basklarinetten i sitt högsta register där den hakas fast på en tonhöjd som expanderas med närliggande mikrotoner under någon minut, för att sedan störtdyka ner i basregistret. Registerextremerna avlöser varandra i raskt tempo också i resten av stycket. Också klangfärgerna skiftar ständigt: basklarinetten får utnyttja hela arsenalen av udda speltekniker, oftast i spännande musikaliska kontexter. Oroligt synkoperade melodier ger stycket en driven karaktär, vilken ibland viker för stillsammare passager. Som helhet ger musiken ett improvisatoriskt, lite flytande intryck även om intensiteten är hög …

”Bass and Pendulum” får betraktas som skivans höjdpunkt. Det är komponerat för stråkorkestern Musica Vitae och marinens blåsare – en intressant och förmodligen svårbalanserad kombination. Men några sprickor i fogarna mellan ensemblerna finns här inte. Liljeholm etablerar snabbt en mörk, ibland direkt ångestfylld stämning …

”Origo”, en oktett för Schubertsättning (klarinett, fagott, horn och stråkar) är ett betydligt stillsammare stycke, som efter några inledande klangtransformationer över ett utdraget giss vaggar fram genom frågande, trevande karaktärer…  Instrumentationen är känslig, och variationsrikedomen på det området, som ibland ger intryck av en långt större ensemble, gör stycket väl hörvärt…

”Bifraction” för stråkkvartett är som titeln antyder ett stycke som faller i två tydliga delar. Den första börjar i ett självsäkert fiolmotiv accentuerat av asymmetriska pizzicati, men säkerheten snubblar och musiken faller in i tvekande dissonanta glissandi… Efter en mässande, klimaxartad avrundning går musiken över i andra halvans okonstlat tonala lugn…

Skivans sista stycke har den kuriösa titeln ”Interaction, Tulegatan 53”, det vill säga den adress i Vasastan där Stockholms Saxofonkvartett huserar. Det är ett eklektiskt stycke, som kastar sig mellan texturer, från högdissonanta heterofonier till svängiga tungsmällsriff i lågt register…

Musiken är för övrigt påfallande träffsäkert framförd av samtliga medverkande ensembler, och på det hela taget är skivan en stark och varierad produktion som övertygande visar upp Thomas Liljeholms bandbredd som tonsättare.

Nutida Musik 4 / 2008 – 09

Axel Englund

LINK för flöjt, slagverk och orgel

(CD recension)

Phono Suecia / CDA

Trio Tribukait Pettersson Berg - RICAMO

Michael Pettersson, flöjt; Daniel Berg, marimba; Bengt Tribukait, orgel

Thomas Liljeholms ”Link” erbjuder slutligen ett spår av det jag saknar; en nyfikenhet på klanger, modet att låta ljud andas på ett organiskt sätt, och lite personlighet. Det är vackert utan att det känns som om man ätit för mycket amerikansk cheesecake.

Nutida Musik 2 / -08

Mika Pelo

THOMAS LILJEHOLM – COMPOSER

(CD Porträtt)

Chamber Sound / CSCD97020 /CDA

Per Tengstrand, piano / Daniel Norberg, soloslagverk; Göteborgs Symfoniker;

Dir: Mika Eichenholz / Johan Westerlund, slagverk; Jonas Landén, piano; Johan Ekenberg, kontrabas / Jerker Johansson, musikalisk rådgivare / Hermann Stefansson, klarinett / Svenska Saxofonkvartetten

Vittnar om ordets närvaro

I dessa verk av Thomas Liljeholm, tonsättare och Deus-ex-machina i föreningen Media Artes i Växjö, upplöses intervall och rytm fullständigt. Inte för ”dekonstruktionens” skull, utan för att göra vägen fri för kompositioner med finvävda musikaliska nät, där musikens formbildande funktion primärt övergår till dessa kompositioners vävnadsart. Det innebär inte att intervaller och rytmiska strukturer i Thomas Liljeholms musik försvinner, utan man ”hör” dem i en annan, i det närmaste oväntad, följd.

Den musikaliska strukturen i ”Breaking Out” för piano och i ”Corpo” för slagverk, piano och kontrabas, påminner mig om Bartók, skiftande mellan en tät ”klassisk” yta och jazzkadenser à la Monk. Men då som formbild, inte som klanger och musikaliska citat. En minutiös musikalisk kalligrafi omskriver hela Liljeholms komponerande där mikrohändelser sammanfogar en större musikalisk ritning med en nästan upprymd uppmärksamhet för den enskilda rörelsen i klanger och färger.

”Tripod” för slagverk och orkester är ett mycket intressant verk byggt i olika tempobeteckningar med en teatralisk dynamik som i ”Corpo”, där Liljeholm skiftar mellan mörka toner som snarast likställs med ett sorts ”largo”, uppdelat och anpassat till en kammarmusiktrio. Den balinesiska gamelanens skala reflekteras här i den klangliga kvaliteten som är närvarande i slaginstrumenten, men också till viss del i pianot. En mycket vacker hybrid, mellan piano-forte och slagverk. Musikaliskt är detta, ”Corpo”, det bästa verket i samlingen.

"The Third Figure" för soloklarinett är vacker, bra skriven musik, utan tårdrypande toner, elegant och mycket enkel.

”A priori” för saxofonkvartett är musik som skriker, i en chiaroscuro utan riktiga konstraster, utan motsättningar. Kontrasterna är bara tydliga som ”pappersverk”, alltså den Bartheska (Roland Barthes) skriftens nollpunkt, relationen i filigran mellan det vita orörda notpapperet och den skrivna musiken, en nollpunkt mellan de olika ögonblicken.

Nuet, kompositionsprocessen, utplånar inte minnet: det förflutna och världen tycks försvunnen. Thomas Liljeholms musik innefattar andra ord, så svåra att ge klanger, men ändå väntande i tålamod. Hos Thomas Liljeholm tycks musiken finnas enbart för att vittna om ordets närvaro.

Gränslöst Nr 3, sept. -99

Guido Zeccola

THOMAS LILJEHOLM – COMPOSER  (CD Porträtt)

Chamber Sound / CSCD97020 /CDA

Per Tengstrand, piano / Daniel Norberg, soloslagverk; Göteborgs Symfoniker;

Dir: Mika Eichenholz / Johan Westerlund, slagverk; Jonas Landén, piano; Johan Ekenberg, kontrabas / Jerker Johansson, musikalisk rådgivare / Svenska Saxofonkvartetten

Dramatiskt Pianostycke

Pianisten Per Tengstrand för oss in i ett dramatiskt pianostycke ”Breaking Out” med en spännande karaktär.

”Tripod” för soloslagverk och orkester med skickliga Göteborgssymfonikerna och Daniel Norberg på slagverk ger en mångfacetterad klangupplevelse.

”Corpo”, med slagverk, piano och kontrabas är ett verk som pendlar mellan det intuitiva och intellektuella med klara enkla strukturer. Samma idé ligger bakom ”The third figure”, för soloklarinett. Liljeholm är en kompositör med många intressanta klangliga idéer.

Östgöta Correspondenten -98

Hans Wennering

Nedan, två recensioner sammanfattade i en.

Musik av T. Haglund och T. Liljeholm.

TOMMIE HAGLUND – INIM-INIM

(CD Porträtt)

Caprice CD / CAP 21522

John Ehde, cello; Joachim Gustafsson, violin; Tua Åberg, sopran; Carl-Axel Dominiques, piano; Dan Almgren, violin m.fl.

THOMAS LILJEHOLM – COMPOSER

(CD Porträtt)

Chamber Sound / CSCD97020 / CDA

Per Tengstrand, piano / Daniel Norberg, soloslagverk; Göteborgs Symfoniker;

Dir: Mika Eichenholz / Johan Westerlund, slagverk; Jonas Landén, piano; Johan Ekenberg, kontrabas; Jerker Johansson, musikalisk rådgivare / Svenska Saxofon- kvartetten

Musikaliska släktskap behöver inte ligga på det rent klingande planet. Istället kan sättet att lyssna och stämningen man försätts i vara de band som förenar. Efter att ha lyssnat på dessa högintressanta porträttskivor slås jag av hur olika musikstilar kan göra så lika avtryck.

Tommie Haglunds musik är inte de stora gesternas. Anslaget är det eftertänksamma, och de små detaljerna utgör den kärna ur vilken tonerna springer. Dessa kan vara drömskt svävande, som Carl-Axel Dominiques pianoklanger, men det ges också utrymme för en varm romantisk gestik i Dan Almgrens violin. Ett centralt verk på denna cd med kammarmusik är ”Spiráre celorum” som framförs på ett nykonstruerat instrument: clavisino. Detta ”elklavikord” höjer ljudnivån och klangen som utvecklas för tankarna till en qins spröda känslighet. Så sakta förs handlingen framåt och tanken fastnar vid förhållandena klang/tystnad samt rörelse/stillastående.

Haglunds musik känns vid en första betraktelse väsensskild från Liljeholms. Där den förres stil uppvisar en mjukhet i den melodiska linjeföringen och klangen är den senares uttryck mer kantigt och kärvt. Haglund blottlägger skeendets strukturer genom att ge detaljerna stort utrymme i det musikaliska rummet. I Liljeholms fall exponeras avvikelser och på så vis framträder de musikaliska fundamenten allt tydligare. Detta sker i konserten ”Tripod” där slagverk och orkester utvecklar sina respektive ”liv”, vilka utför en musikalisk dragkamp samtidigt som de ingår i en tät symbios. I ”The third figure” för soloklarinett (Hermann Stefansson) och ”Corpo” för slagverk, piano och kontrabas riktas uppmärksamheten mot de klangliga och melodiska grunderna som blir tydliga genom avsteg från dem.

På skilda sätt lyfter Haglund och Liljeholm via detaljerna fram musikens essens. Musiken är meditativ men på intet vis självklar. Den kräver koncentration, vilket den också är värd. 

Dagens Nyheter -97

Andreas Engström

INTERACTION, Tulegatan 53

för saxofonkvartett (Konsert)

Kalvfestivalen, Kalv Kyrka

Stockholms Saxofonkvartett

... De råa övertonerna från blåset knastrade i hörselgångarna. Diana Rotarus, ”Fly in amber”, kanaliserade ett skrik  och en skugga av kraut och industri. Thomas Liljeholms ”Interaction” bröt av den tuffare expressionismen med rena, raka linjer som lät ana modus och ackord i ombildning; här fanns en eftertänksammare ton som kanske passade rummet bättre.

Nutida Musik 2 / 2013

Sofia Lilly Jönsson

TETRACHORDON för 15 solostråkar

(Konsert)

Kristineberg, Växjö

Musica Vitae / Konsertmästare Miranda Playfair / Dir: Peter Csaba.

Med bästa tänkbara beredskap

Musica Vitaes beredskap inför Europaturnén under Peter Csabas ledning är verkligen den bästa tänkbara. Det framgick med all tydlighet vid orkesterns generalrepetition som ägde rum i söndags inför ”öppen ridå” på Kristineberg. En verklig succé!

Växjötonsättaren Thomas Liljeholms ”Tetrachordon” för 15 solostråkar med dess strama form och sparsamma tonmaterial, dess psykologiska mångtydighet kommer med all säkerhet att bli en omskakande upplevelse för publiken i Paris, Milano och Lissabon. Ensemblens klangpalett har vidgats, dess dynamik berikats och de enskilda medlemmarnas solistiska närvaro individualiserats.

Smålandsposten -97

Ladislau Müller

TETRACHORDON för 15 solostråkar

(Konsert)

Kalmar slott, Gröna salen

Musica Vitae / Konsertmästare Miranda Playfair / Dir: Peter Csaba.

Ett spel med energi

Namnet ”Tetrachordon” (hämtat från den klassiska grekiska musikteorin) ger en inblick i verkets byggstenar. En fyrtonsgrupp, som speglas i omvändningar, är det material som Liljeholm strikt utarbetar för en ensemble som ibland omfattar upp till femton stämmor, det vill säga varje musiker spelar då sin egen stämma. Verket syftar inte till konventionell melodik utan är mer ett spel med musikalisk energi och täthet.

”Tetrachordon” är kanske inget trendstycke av nyenkelt eller postmodernistiskt slag utan i stället en avancerad studie över ett materials olika möjligheter. På så sätt ingår det som ett helt modernt verk i en stor västerländsk tradition, kanske också med rötter i det gamla Grekland. Jag  ser fram emot Thomas Liljeholms kommande verk, bland annat en nyskriven kortopera som skall framföras vid invigningen av Göteborgs nya opera- och musikhögskola 1992.

Barometern -97

Åke Tylöskog

Edvard Grieg - Stråkkvartett i g-moll Op 27

Arrangemang för stråkorkester av Thomas Liljeholm (CD recension)

INTIM MUSIK IMCD 076

Musica Vitae / Michael Bartosch

Det har alltid varit ett problem med proportion och omfång i g-moll kvartetten (E.Grieg Op 27). Många har sagt att han i sitt sökande efter expansivitet och en stor klang har ansträngt mediet i överkant. Kanske har han sträckt sig bortom formens naturliga och intima kvalitet…

Kvartetten har här arrangerats av Thomas Liljeholm för full stråkorkester. Det här är tveklöst ett av de mest inspirerande arrangemang av något verk som jag någonsin har hört. Jag har aldrig varit helt säker på originalet, men efter att ha hört detta verk några gånger är jag övertygad om dess nästan symfoniska kvaliteter…

Arrangemanget av Griegs Stråkkvartett i g-moll är enbart i sig värt priset för denna CD. Jag kan inte finna någon annan inspelning som så förkroppsligar ett mycket fint verk. Jag måste betona att arrangemanget lyfter denna kvartett från ett bra verk till ett utmärkt verk. Det har faktiskt blivit min senaste Grieg-favorit.

MusicWeb International -02

John France